Min äldsta dotter Tuva, 11 år, kärade ned sig i stenåldern när de läste om den i skolan. Åh, vad hon hade velat leva då! Framför allt är det grillade vildsvin som lockar, ”det verkar så himla gott!”.
Jag gillar också stenåldern, men precis som Tuva tror jag att de flesta av oss gör en tankevurpa när det gäller stenålderskost / paleo. ”De flesta” verkar nämligen övertygade om att vi åt stora mängder kött i tid och otid under stenåldern.
Det tror inte jag. Vildsvin var nog rätt knepigt att få tag i, liksom andra stora villebråd som älg och hjort. En hare kanske man snarade då och då men gissningsvis var man några stycken som delade och då blir det inga stora portioner…
Kött var troligen en sällsynt lyx, och om man kom över ett stort djur så var det nog bara att äta, för lagringsmöjligheterna var ju högst begränsade. Stor fest med hela byn och grillning över öppen eld (vilket är precis det Tuva vill uppleva).
Däremot tror jag att man åt ganska mycket fisk under stenåldern. De flesta (om inte alla?) stenålderssamhällen låg vid vatten, och det är mycket lättare att fånga fisk och skaldjur än stora fyrfotingar och flygfän. Ägg var nog hyfsat lätta att komma över, så det åt man säkert en hel del av.
På den tiden fanns det inte samma utbud av grönsaker som idag, men väl gröna blad och det lär vi ha ätit mycket av, liksom skott, lök, rötter, nötter och frön.
Frukt och bär är också rimligt att vi ätit stora mängder av – men bara under en kort säsong, för att liksom äta upp oss inför vintern. Honung lär också ha slunkit ned om vi bara lyckades ta oss förbi bina.
Spannmål, bönor och linser började vi däremot inte äta ”på allvar” förrän vi blev bofasta för någon gång mellan 12000 och 6000 år sedan.
Så var vi då sura under stenåldern?
Om vi hade surt eller basisk pH-värde i kroppen vet jag faktiskt inte. Men det faktum att vi överlevde utan energitäta spannmål antyder att vi måste fått i oss en hel del blad, rötter, nötter och fröer, och alla dessa innehåller stora mängder mineraler, vitaminer och antioxidanter. Antagligen (min gissning) tillräckligt mycket för att balansera fisken, äggen och det magra köttet. Men vem vet – vi levde väl inga jättelånga liv på stenåldern så cancer och andra sjukdomar som tar tid på sig att utvecklas lär ju inte varit vanliga. Inte övervikt eller diabetes heller, för den delen…
”Modern” stenålderskost
Jag gillar konceptet stenålderskost, men jag tror alltså att vi behöver tagga ned ett par (ganska många) snäpp på köttet för att få en bra balans.
Och jag kan inte för mitt liv begripa hur magert viltkött plötsligt likställs med fabrikstillverkat kött av kossor, grisar och hönor. Eller för delen hur bacon och andra E-nummerstinna charkuterier ens kan nämnas i paleo-sammanhang.
Men en mycket bra sak med stenålderskost är att den är fri från gluten och mjölkprotein!
Det finns en hel del glutenfria spannmål och baljväxter. De hör inte hemma i en strikt stenålderskost, men det betyder inte att de är skadliga för oss.
De flesta råa bönor är giftiga, men blötlagda och kokade ger de finfina proteiner, komplexa kolhydrater, fibrer och stora mängder mineraler. Inte så pjåkigt!
Linser och quinoa är också protein- och mineralrika, och bovete ger mineraler och vattenlösliga fibrer. Verkligen inte fy skam, om man nu vill/behöver fylla ut med något mer energirikt.
För på sista raden handlar det ju faktiskt om hur vi mår av det vi äter – blir vi mätta, belåtna, energiska och friska, eller blir vi hungriga, tjuriga och sjuka?
Balanserad och glad eller sur och… sur? 😉
Vilka är dina tankar kring stenålderskost? Eller kan du massor om stenåldern som inte jag kan? Jag vill gärna lära mig mer, och kommentarsfältet är fritt!
/ Åsa
När jag skrev om bönor i september 2016 fick jag tips om ett väldigt intressant TED-talk (tack Christina!).
Det är en arkeolog som kör lite ”myth busting” på den moderna tillämpningen av paleo. Klart sevärt!
Hej Åsa !
Först vill jag ge dig cred för att din sida ger ett seriöst intryck av din verksamhet. Snygg och hyfsat enkel att följa.
Några tankar kring dina rader om stenålderskost…
Min uppfattning är att det inte behöver vara så mycket kött i dieten, varken nu eller då. Mycket protein ja, men inte nödvändigtvis från kött. ”De flesta” som du nämner, likställer kanske protein med kött, vilket förstås är fel – eller iaf inte nödvändigtvis rätt. Fisk, nötter m.m. är också mycket proteinrikt och är bättre och mer troligt ur flera aspekter att ingå i såväl modern som strikt stenålderskost.
Har själv ritat ner ett par rader om stenålderskost på min hemsida. Välkommen in där och skriv ner dina tankar och funderingar. : )
// Fredrik
Tack Fredrik, och detsamma!