”Mina knivar och min salladsslunga” skulle jag svara om någon frågade vilka redskap jag skulle ta med till en öde ö.
Vad jag nu skulle med salladsslungan till på en öde ö. Men hemma är den i alla fall helt *oumbärlig*, och mitt i särklass mest använda redskap (ja, det ska väl vara knivarna då…).
Min salladsslunga är från Tupperware och helt OK, men vilken sort som helst går bra. Clas Ohlsson har en som ser fin ut, och jag har också testat en variant från Åhléns som gjorde ett bra jobb.
Och med ett bra jobb menar jag ”får bort det blöta ur salladen”. Ett enormt viktigt uppdrag, för det är få saker som är så trista att äta som blöt sallad…
Jag brukar lägga min sallad i blöt (iskallt vatten) det första jag gör när jag lagar mat. Då hinner den nämligen krispa till sig lite innan det är dags för torkning. Har du en väldigt trött sallad så kan du lägga den i blöt i flera timmar, eller i kylen över natt. Ett kallt vattenbad gör underverk för en deppigt slokande sallad!
Riv inte isär salladsbladen när du lägger dem i blöt utan bara lossa dem från varandra och lägg i dem hela.
Visste du förresten att man inte ska skära sallad, utan bara riva isär den med händerna? Om man använder kniv så skär man sönder cellväggarna och då släpper salladen ifrån sig mer vätska och blir sladdrigare. Riv istället, så går den sönder mellan cellväggarna och håller sig spänstigare.
Själva slungandet är såklart en barnlek (i alla fall för mina barn). Bara häll av vattnet och snurra, häll av och snurra lite till. Om du gör mycket sallad på en gång kan du behöva riva den först för att få bättre balans i slungan.
/ Åsa