Jag är – numera – en välbalanserad person. Stressar inte upp mig i onödan. Löser problemen när de kommer. Äter bra mat på regelbundna tider.
Så har det naturligtvis inte alltid varit, jag har både ätstörningar och utbrändhet på min ”meritlista”. Lite missbrukspersonlighet, skulle man kunna säga. Blandat med en stor portion Fröken Duktig.
Historiskt sett, alltså. Numera kräver jag inte perfektion, varken av mig själv eller andra. Jag gör så gott jag kan, och det räcker väldigt långt.
Men vissa dagar är tuffare än andra, och då är det lätt för mig att ignorera min aptitreglering. Vilket är en hyfsat snygg omskrivning för att överäta.
Mina värsta triggers är dålig/för lite sömn, i kombination med för lite vatten, och allra helst måndagar när min man åkt till Umeå för veckan och jag är kvar i Täby.
Igår var en sådan dag. För mycket mat för sent på kvällen både fredag och lördag och upp tidigt både lördag och söndag lade en instabil grund av sömnbrist. I säng liiite för sent i söndags, och så upp i svinottan för att skjutsa Micke till Bromma på måndag morgon. Och på det rejäla efterrättsportioner fredag kväll, lördag kväll och söndag lunch. (Jag beklagar mig absolut inte, mat och trevligt sällskap hör ihop, men någon gång måste jag lära mig att en portion efterrätt gör mig lyckligare än två. Eller tre.)
Till saken hör att jag gav mig själv ett godislöfte den 27/12 förra året, efter en… ska vi säga energität?… julperiod.
No more godis (lätt), glass (svårare), kakor (svårast!), bullar, bakverk, tårtor eller andra skapelser som innehåller socker eller vitt mjöl. I alla fall inte hemma. Och bara en portion efterrätt när jag är bortbjuden (svårast av allt). Bort också med grädde, något jag med lätthet kan äta mängder av bara som den är.
Och jösses, vad skönt det var att ha detta godislöfte att falla tillbaka på igår… När dagen *äntligen* var slut hade jag för all del överätit, men när övertrampen består av sötmandlar, cashewnötter, hasselnötter (man måste ju variera sig!), några torkade aprikoser, en näve russin, torkad mango, en banan och en stor sked jordnötssmör… Ja, då är det faktiskt inte så farligt. Den 70%-iga chokladen lockade, men den är godis så den gick bort.
Och idag mår jag bra igen. Sov länge, nästan 8 timmar. Hann meditera innan jag väckte barnen med deras favoritsmoothie. Och jag har ingen, ingen, ingen ”baksmälla” från gårdagens svullande, något som kommit säkrare än amen i kyrkan om jag inte haft mitt mjuka, gosiga godislöfte att landa på.
/ Åsa