På torsdag ska jag operera knät igen. Titthål, den här gången. Förhoppningsvis ”bara” lokalbedövning – vill helst inte bli sövd men fogar mig efter läkarens åsikter.
Trasig menisk, möjligen en störande skruv från korsbandsoperationen och troligen även begynnande artros.
Vilket liksom bekräftar att jag inte inbillat mig att jag har ont.
Men.
Jag har i alla fall kunna träna. Jag har kunnat laga mat om jag bara fått dra fram en pall så att jag får sitta ned. Jag har kunnat ta korta, långsamma promenader och njuta av vädret.
Och tack vare vår svenska sjukvård – som man absolut får ha åsikter kring – så FÅR jag en operation till, för att fixa knät.
Förhoppningsvis försvinner det mesta av smärtan, och jag kan få börja göra det jag längtar efter, dvs långpromenader och joggingrundor i skogen.
Till dess påtar jag i och njuter av min trädgård. För att inte tala om skördar, för i år har jag sått!
Den odlingslåda som Micke snickrade ihop till mig förra året fullständig exploderar av sockerärter, luktärter, en gammal fin zucchinisort, mangold i regnbågsfärger och olika sorters sallad.
(Fröer från Runåbergs Fröer, kolla in dem om du är nyfiken på gamla eko-sorter!)
Dessutom har hela familjen fixat en kompis till odlingslådan: hallonlådan. Snacka om rikedom och lyx (ok, nästa år, men ändå)!
Vi har så mycket att vara tacksamma för, vi som bor här i vårt skyddade Sverige.
Det gäller bara att komma ihåg att njuta av det som faktiskt är, medan vi – ett steg i taget och med tålamod istället för otålighet – arbetar mot det vi vill ska vara.
Kram / Åsa
Tack för påminnelsen att vara tacksam. Jag behöver höra det just nu efter att min sommarledighet inte blev så varm och solig som jag hade förväntat mig.
Jag är tacksam för att jag kan handla lokala och ekologiska grönsaker på Bondens marknad nu i augusti och september. Det – om nå – gör mig lycklig!
❤️