Tuva gör alltså sin PRAO på en Elementary School här i Queens, NY. Under två veckor ska hon jobba i Kindergarten och möjligen upp till klass 5 (motsvarar svensk årskurs 4).
De två första dagarna har hon tillbringat i Kindergarten (4-6 år) och hennes reflektioner är ganska skrämmande…
Amerikansk filmfrukost – myt eller verklighet?
Man får väl gissa att det inte är färsk fruktsallad med hemmagjord osötad granola, eller havregrynsgröt med bär, eller äggröra, som serveras till frukost. För redan klockan 9 beter sig barnen som efter ett sockerladdat födelsedagskalas och ljudnivån osannolikt hög.
Alla hojtar och kutar omkring och vill ha uppmärksamhet. Barnen. Lärarna. Alla.
[row][column size=”2/3″]
Snack Time
I Sverige ofta kallat fruktstund. För i Sverige får ungarna frukt.
Här får ungarna snacks. Eller får och får. Föräldrarna skickar med hemifrån:
Doritos. Chips. Ostbollar (typ ostbågar). Oreos (dubbla kex med sockersöt fyllning, tänk extrasöta Ballerina). I bästa fall får de också lite ost och skinka (yay! processat kött! supernyttigt!) till sina kakor och kex.
Ett enda barn av de ca 25 Tuva jobbar med hade ”bara” med sig frukt. Ett till hade en mandarin, men frågan är om hen orkar den efter osten, skinkan, kakorna och kexen…
Sockerhöga barn
Alltså. Ungarna är verkligen urgulliga och Tuva älskar dem. Men de är kontant sockerhöga.
Förskola och 6-års i Sverige är rena vilohemmet i jämförelse…
Lunch Time
Återigen medhavd matsäck. Men bara ett fåtal har ”riktig mat” med sig, typ pastasallad med kyckling och grönsaker. De flesta äter hamburgare. Pizza. Vitt bröd med ost och skinka och (förhoppningsvis) några gurkskivor.
Dag 1 fick några av barnen mackor från Subway levererade, vilket faktiskt låter som det bästa alternativet i mina öron – för på Subway får man i alla fall fräscha grönsaker…
Dag 2 var det pizza som kom på delivery service. Fettdrypande – på allvar. Tuva höll upp en slice och fettet droppade ned på tallriken. Håhåjaja.
Efter lunchen en liten kaka eller något annat ”sött och gott” medskickad hemifrån. Och eventuella sparade snacks från förmiddagen.
Och här kommer grädden på moset: ”Eat up and you’ll get candy”.
I kid you not.
När ungarna ätit upp sin lunch dag 1 fick de de godis av läraren. Som muta. För att de skulle äta upp sin snabb-kolhydrat-laddade mat.
Jösses. Eller OMG som man säger här, när man vill vara lite fancy 😉
En gympalektion med 4-6-åringar
Som alla fattar så fortsätter ungarna att vara totalt sockerhöga, men de får faktiskt röra sig också. I ett halvstort rum med usel akustik, där alla skriker och hojtar ännu mer än tidigare.
För att läraren ska höras har han en megafon (ja, vi pratar alltså om en lektion med 4-6-åringar).
Grejen är bara att (det här är fortfarande svårt för mig att smälta) han sitter på en stol när han håller gympalektion. Framför stolen står en skärm – tänk en sådan där vagn med tjock-TV och videobandspelare som man hade i skolan. På videobandet visas vilka rörelser barnen ska göra. Och för att förstärka detta ropar han ut instruktionerna i sin megafon. Sittandes på en stol.
Gympaläraren. Sitter. På. En. Stol. Framför. En. Skärm. Med. En. Megafon.
Och, som ännu mer grädde på det redan överdoserade moset, är han rejält överviktig.
Vilket verkligen inte är konstigt, för han har säkerligen vuxit upp med matvanor i stil med ovanstående…
[/column] [column size=”1/3″]
Fruktstund i USA…
[/column][/row]
Matsäck i svenska skolor…
I de skolor mina barn gått (vilket för Tuvas och Vilmas del är 4 st) måste föräldrarna ibland skicka med matsäck. När barnen ska på utflykt eller så.
Men aldrig, aldrig har skolan tillåtit att föräldrarna skickar med godis, bullar eller snacks i matsäcken. Aldrig.
Och visst. Mellis på deras fritids har bestått av fil, mackor och ost. Inte toppen (enligt mig) men det går ju liksom inte att jämföra med chips och kakor.
Slutsats?
Jag vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsats av detta. Kanske mest bara att det är synd om människorna här?
De verkar liksom inte veta bättre – för om de visste skulle de ju det allra värdaste de har (dvs sina barn) den sämsta möjliga maten och därmed usla förutsättningar att må bra och prestera bra 🙁
Och jag är verkligen inte ute efter att döma någon. Majoritetens vanor och beteenden sätter standarden, och det är enkelt att falla in i ledet.
Jag och Tuva har ätit både pizza och Subway-mackor (och Tuva har ätit burgare), men vi vet i alla fall att det inte är vettig mat. Och för det mesta äter vi smart, hemlagad mat med massor av grönsaker så att vi inte bara överlever utan håller oss friska och pigga också 🙂
Hej! Jag blir så ledsen, bokstavligen talat, för alla dessa barn som inte har nån ANING om vad de stoppar i sig. Och ja, absolut vissa (allt för många?) har inte kunskapen om vad bra mat är. Men jag vet också från omgivningen att även om föräldrarna vet vad barnen bör äta så får de sämre alternativ för ”mina barn äter inget annat än pizza, korv, vitt bröd etc”. Mitt barn väljer också vitt bröd framför mörkt, om hon får välja, och hon hade också valt pizza framför en bättre middag med t.ex. grönsaker och fisk men mitt barn får oftast inte välja utan hennes föräldrar vet vad hon behöver så då får hon det. Men som sagt, alla har inte kunskapen, tar inte reda på det, är ointresserade, tror inte att det spelar nån roll etc. Och det är väldigt synd om barnen.
Eller hur… Stackars, stackars barn.
/ Åsa