Kommentarer på: Vila i frid, min älskade mamma

Av: Anne-Marie Fäldt

Anne-Marie Fäldt — Wed, 05 Mar 2014 09:59:24 +0000

Beklagar din sorg, även om vi inte känner varandra! Jag hade ingen bra relation med min mamma och när jag läser om din relation till din mamma önskar jag att mina barn när de är vuxna vill ha en sådan relation med mig som du hade med din mamma! Förstår att det är tomt! Jag älskar din mat och dina recept på nyttiga godsaker! Kämpa på i vardagen även om tomheten ibland känns övermäktig.
Bästa hälsningar Anne-Marie

Av: Johnny Sörensen

Johnny Sörensen — Tue, 04 Feb 2014 16:51:27 +0000

Hej Åsa!
Så fint att läsa det du skriver om din mor, så mycket fint ni hade tillsammans. Ni har verkligen tagit vara på varandra när ni kunde. Så fina minnen att bevara.
Det tycker jag alla skulle tänka på, att ta vara på varandra när vi finns, och ge värme, omtanke och kärlek till varandra.
Kram från läsaren Johnny

Av: monica volkman

monica volkman — Sun, 19 Jan 2014 18:09:21 +0000

Jag skriver det här brevet för att dela med mig av några speciella minnen och tankar till alla av er,
Jag är så tacksam över att ha tillbringat tid med en så underbar människa som min moster Inga. Hon har berört så många av oss i min familj här i Amerika och vi har var och en väldigt speciella minnen av henne. Jag kommer alltid att minnas hur hon uppmuntrade mig att prova på nya saker och speciella upplevelser. En gång, när jag var runt 12 år gammal och vi hälsade på henne i Stockholm, så föreslog Inga att vi skulle rida häst utan sadel. Först var jag rädd, men tack vare Inga provade jag. Det var den mest spännande ridtur jag gjort och något jag aldrig kommer att glömma.
Inga blev välsignad med underbara barn – Lena, Åsa och Jonas – och jag uppskattar djupt all den tid jag tillbringat i Sverige tillsammans med dem. När jag bodde i Helsingborg hos min kusin Annika, såg jag fram emot att se den stora husvagnen komma från Stockholm och att jag skulle få ha kul med mina kusiner. Jag är lyckligt lottad att ha lärt känna alla mina kusiner och få dela underbara minnen med dem.
Mina barn minns hur omtänksam hon var och hur hon alltid log. Min son Sammy minns en gång när vi besökte ett museum tillsammans med Inga i New York. Vi var i en presentbutik och hon ville ge Sammy en speciell present, något som skulle vara ett minne av henne för honom. Så hon köpte den här leksaken – ’Orb toy’ – som han fortfarande har kvar och han minns henne varje gång han tittar på den.
Jag tittar på mina bilder av släkten nu och uppskattar djupt alla släktbilder jag har från mina resor till Sverige och från Ingas resor till Amerika. Jag får tårar i ögonen av att tänka på att Inga inte kommer att finnas med på fler bilder. Men jag känner mig trygg i att veta att Inga inte begränsas av tid och rum. Jag vet i mitt hjärta att hon alltid kommer att vara där hon vill, när hon vill, och alltid med alla de människor som hon berört och som är så många och så speciella.
Jag tror att Inga visste vad som var viktigt i livet och att hon strävade efter, och kommer att fortsätta att sträva efter, att ’Leva livet fullt ut och dela det med sina nära och kära’.

Av: Bodil Rummelhoff

Bodil Rummelhoff — Fri, 17 Jan 2014 11:21:30 +0000

Känner så med dig och de dina, Åsa

All min värme och kärlek till er

Bodil

Av: Corinna Ebbeståhl

Corinna Ebbeståhl — Fri, 17 Jan 2014 04:42:14 +0000

Beklagar din djupa sorg och önskar dig styrka och frid/ corinna

Av: Andreas Oksman

Andreas Oksman — Thu, 16 Jan 2014 18:08:17 +0000

All min kärlek till er <3

Av: Medina

Medina — Tue, 14 Jan 2014 08:59:17 +0000

Vad jag känner med dig när jag läser detta, Åsa. Så vackert skrivet, så fina ord som hedrar din mamma och er kärlek. Jag beklagar sorgen och sänder ljus och kärlek till er <3

Av: Åsa

Åsa — Tue, 14 Jan 2014 07:52:11 +0000

Tack, alla underbara! Ert stöd betyder mer än ni kan ana ♥ / Åsa

Av: Ruth Christensen

Ruth Christensen — Mon, 13 Jan 2014 04:04:44 +0000

Farval till lillasyster Inga!
det kanns en stor tomhet att veta att du inte ar har langre. Vi var de yngsta av 7 syskon. Nar vi vaxte upp stod vi varandra mycket nara, och aven i tonaren hade vi mest samma vanner. Men nar man bor hundratals mil fran varandra ar det inte sa latt att halla nara kontakt. Vi skrev ju brev, men vi var bada upptagna med familj och barn. Och sa fortsatte du med skola och utbildade dig att bli doktor. Ett fantastiskt foretag! Sist vi sag varandra var pa varen 2007 nar du var och halsade pa hos Asta and Eddie i New York, och vi akte upp fran Nord Carolina. Det har jagt som kart minne. Kunde inte tanka att vi inte skulle se varandra igen. Vi saknar dig sa mycket.
Love, din syster Ruth

Av: Robert Fritchey

Robert Fritchey — Mon, 13 Jan 2014 04:03:51 +0000

We are so sorry for your loss, she was a wonderful lady. You all are in our thoughts and prayers.

Love Robert and Sonja Fritchey