Istället för nyårslöften brukar jag ge mig själv utmaningar.
Mitt sockerfria år var en.
Att inte äta efter kl 20 en annan.

Och så förstås SmartaUtmaningen, som sedan starten fortsätter att växa, utvecklas och ge nya insikter 🙂

Men. I år står jag inför min mest utmanande utmaning hittills.

Som litegrann känns som att gå i kortkort, bara axlar och svära i kyrkan. Samtidigt.

Det hela började med att jag lyssnade på Anna Sparres podavsnitt om inälvsmat (se länkar längst ned), och efter många protester från min inre 12-åring har jag kommit fram till att jag behöver lära mig detta. För min egen skull.

Först några ord om paleo

Jag tycker att grundprinciperna i paleo är sunda. Problemet är genomförandet.

Vi, människan, har nämligen fått det här med att äta djur alldeles om bakfoten. Alldeles särskilt alla paleo-förespråkare som

  1. baserar sin kost på animaliskt protein och
  2. tror att bacon och filé är paleo.

Det är det inte. Framför allt inte bacon, hallå???

Filé kan kanske vara OK – men bara om man också äter inälvor.
Om man äter paleo så äter man hela djuret. Punkt.

Annars är det hitte-på och dåliga ursäkter, ärligt talat. Ingen vettig stenåldersmänniska skulle äta natriumnitit frivilligt. Eller slänga näringstäta djurdelar som lever eller hjärta. För det skulle minska chansen att överleva, och så osmarta var vi inte.

För övrigt har jag också lite svårt för de paleo-förespråkare som dissar (kall kokt ekologisk) potatis (med skal), men godkänner aubergine, paprika och tomat. De kommer från samma växtfamilj (nattskattor), och är absolut inte skadliga för oss om vi inte är överkänsliga mot dem.

Tricket är att äta lagom mycket och att *variera* med andra grönsaker och rotfrukter. Och variera, det gjorde stenåldersmänniskan. Jag lovar. Snacka om att äta i säsong 😉

(På tal om överlevnad: enligt denna studie från 2004 så var baljväxter den viktigaste kostfaktorn för långlevnad hos fyra grupper med vitt skilda kostvanor; svenskar, greker, japaner och australiensare.
Så ät baljväxter om du vill hålla dig frisk, och skippa paleo-rädslan för dessa!)

Nog om paleo, och över till min utmaning

Mitt stora problem är att jag verkligen inte tycker om inälvsmat. Min utbildning i detta ämne började och slutade nämligen i låg- och mellanstadiet, med skolans levergryta. Why, oh why skulle jag vilja äta lever ever again?

Ptja. Lyssna på Anna Sparres poddar. Because we neeeeds it,  för att citera Gollum.

För att min smarta mat, med grönsaker, rotfrukter, baljväxter, fisk, ägg och naturligt glutenfria spannmål ger nästan allt jag behöver. Men bara nästan.

För att inälvsmat inte bara ger B12 och lättillgänglig järn, utan också mängder av andra vitaminer och mineraler som man måste äta gräsligt mycket vegetabilier för att få i sig.

För att det är viktigt att ta till sig av ny (ibland obekväm) kunskap och inte tro att man redan kan allt och gör allt rätt.

Så. Därför:

Under 2018 ska jag  äta inälvsmat en gång i veckan

Och det känns jätteläskigt. Riktigt, riktigt otäckt, faktiskt. Trots att Mickes mamma faktiskt kunde tillaga lever, och Micke därför både *gillar* lever och vet hur man ska göra för att dölja den så gott det går.

Vi körde igång redan första veckan i januari. Söndag middag (och därmed även måndag lunch). Varje vecka. Till både oss och barnen, när de är hos oss.

Ekologisk kycklinglever står överst på ”tillvänjningslistan”, och hör och häpna… Små, små bitar, frästa i eko-smör, och nedblandade in någon kryddstark grönsaksgryta så…. är det i alla fall inte äckligt längre 😉.

För mig hjälper det att blanda med baljväxter, eftersom deras ”smulighet” liksom döljer leverns smulighet.

Aha! Vi kombinerar med att minska matsvinnet! Lysande!

Just nu har många mattidningar stort fokus på att minska matsvinnet, och det är verkligen otroligt viktigt. Det gör fysiskt ont i mig om våra grönsaker hinner ”vissna” och behöver slängas (så det händer väldigt sällan), och året utmaning är ett briljant tillfälle att varje vecka använda eventuella grönsaks- och rotfruktsrester som inte är planerade för kommande vecka.

För hur noga jag än skriver SmartaMatens, dvs mina, inköpslistor och anpassar mängderna i recepten till lämpliga förpackningsstorlekar så kan det vara klurig att köpa exakt rätt storlek på rotfrukter, kålhuvuden osv.

Hur mycket lever är lagom?

Jag har letat men inte riktigt hittat några entydiga siffror. Det jag vet är att man inte ska äta för mycket (pga risken att överdosera A-vitamin), men att jag skulle äta sååå mycket – motsvarande typ 420-550 gram kycklinglever/vecka… Nix, kommer inte att hända.

(A-vitamin från grönsaker går inte att överdosera. De kommer i förstadiet beta-karoten, och kroppen omvandlar bara den mängd den behöver. Jag tar *aldrig* A-vitamintillskott, och jag köper aldrig A-vitaminberikade produkter.)

Så, jag har bestämt mig för att sisådär 100 g lever per vuxen och vecka kan vara lagom.

I söndags var det bara jag och Micke hemma, och en kylskåpsrensning gav ungefär följande recept:

4 portioner (söndagmiddag och matlådor måndag)

1,5 dl mathavre, sköljd och kokad i 1,5 dl vatten i 10 min
3 dl gröna linser, sköljda och kokade i 5 dl vatten i 20-25 min

ca 600 g skalad butternutpumpa, tärnad och rostad i 200 grader ca 20 min

En halv purjolök, finstrimlad
ca 200 g ekologisk kycklinglever – vi har köpt storpack och frusit in i mindre bitar
Lite eko-smör
Örtsalt och vitpeppar

ca 200 g broccolibuketter från frysen

Örtsalt, kallpressad olja och äppelcidervinäger

Råkost efter kylskåpstillgång

Gör typ så här

Efter 4-5 gånger tycker jag faktiskt att det är ganska gott!
Efter 4-5 gånger tycker jag faktiskt att det är ganska gott!
  1. Starta mathavre- och linskok. Vi hade inte blötlagt linserna, så de behövde 25 min. Mathavren blir klar fort, den fick stå klar under lock till punkt 5.
  2. Rosta butternuten.
  3. Lägg purjo, leverbitar, smör och kryddor i en stor gryta. Fräs på medelvärme medan du finfördelar leverbitarna så att de blir pyttesmå.
  4. När 5-10 min återstår på butternut och linser: ”toppa upp” med frusna grönsaker till totalt 400 g/2 port (dvs 200 g/port). Vi tog broccoli – ned i levergrytan och svag värme under lock gav lagom tillagning.
  5. När linser, butternut och mathavre är klara: tillsätt dem och blanda om ordentligt. Smaka av med örtsalt, kallpressad olja och äppelcidervinäger. Kan också tänka mig att kokosmjölk och currypasta är supergott (kanske testar nästa vecka).
  6. Inte världens fagraste rätt… Toppa gärna med lite frusna kryddor om du inte råkar ha en trött kryddkruka på köksbänken som behöver gå åt. Jag delar ett snapshot av min lunch, hade tyvärr inte Micke hemma för att ta en snygg bild.
  7. Servera med ca 200 g råkost/portion. På söndagkvällen hade vi överbliven rättika, och tomater som barnen inte hunnit äta upp. Måndag lunch blev det istället groddar och tomat. Något krispigt och fräscht är nödvändigt för att jag ska klara detta.. 😉

Har du några tankar och tips att dela med dig av?

Jag behöver lite hjälp och inspiration med årets utmaning, så om du tex har något recept du vill dela med dig av, eller andra tankar kring detta med inälvsmat, så tar jag tacksamt emot!

Och så hoppas jag förstås att du gör mig sällskap, framför allt om du – som jag – toknekat allt vad lever heter sedan mellanstadiet!

/ Åsa

Länkar till Anna Sparres poddar

158: Lär dig äta inälvsmat

158b: Inälvsmat – konkreta tips och recept

 

Taggar:     

27 thoughts on “Årets (extra utmanande) utmaning

  • 20 februari, 2018 kl. 16:24
    Permalänk

    Hej, det var intressant läsning detta ok lever. Jag har inte ätit det heller nu på länge, men när jag bodde på Gotland, så tillagade jag mycket lammlever och tycker fortfarande att det är gott. Men, man måste vänja sig lite i taget med smaken.
    Både kyckling- och lammlever är väldigt mört, så lättare att äta tycker jag.
    Jag tillagade det såhär; har i te mängderna i huvudet, för familjen var stor då, så tog på en höft.
    Ca 500 g lever, tärnad och brynt i smör
    Gul eller röd lök, en stor, tärnad och brynt i smör
    Allt kryddas med salt och svartpeppar, tog ganska mycket peppar
    Vispgrädde eller havregrädde, rikligt, så det blir mycket sås
    Till lammlever brukar jag ta några krossade enbär
    Låt koka en ca fem minuter. Inte för länge, för då blir levern hård
    Till det serverar jag bulgur, mathavre med grönsaker eller kokt potatis. Och glöm inte rårörda lingon
    Hoppas det smakar!

    Svar
    • 20 februari, 2018 kl. 16:54
      Permalänk

      Tack!
      Ska testa ditt recept, fast med kokosmjölk. Har faktiskt köpt en liten lammlever som ligger på vänt i frysen… 🙂
      / Åsa

      Svar
  • 20 februari, 2018 kl. 16:24
    Permalänk

    Hej Åsa,
    vilket inspirerande inlägg! Detta är nog något för mig också eftersom jag sällan äter kött, men jag håller med om att det känns läskigt. En fråga som kanske är dum: när du skriver att du siktar på ungefär 100 g i veckan; menar du då 100 g kycklinglever eller 100g ”rent” a-vitamin (som alltså kräver en större mängde kycklinglever)?
    Tack på förhand och vänliga hälsningar, Kristin

    Svar
    • 20 februari, 2018 kl. 16:51
      Permalänk

      Hej,
      vad glad jag blir att du gillar inlägget – det kändes klart utanför min komfortzon.
      De enda dumma frågorna är de som inte ställs.
      Jag siktar på 100 g kycklinglever (rå vikt) per vecka. Jag förtydligar i inlägget också!
      / Åsa

      Svar
  • 20 februari, 2018 kl. 16:52
    Permalänk

    Får ta mig en lyssning på hennes podd jag. Har dock haft svårt för att äta kött (framför allt rött kött) i hela mitt liv och har så vitt jag vet aldrig ens ätit inälvsmat som lever, så för min del skulle det vara en ännu större utmaning. Tack för ditt inlägg och receptet! : )

    Svar
    • 20 februari, 2018 kl. 16:56
      Permalänk

      Hej,
      rött kött äter jag löjligt sällan – bara när Mickes föräldrar bjuder på vilt, och eftersom de bor väääldigt långt norrut så blir det liksom inte av.
      Testade att äta en bit kyckling i somras, men min mage uppskattade inte påhittet.
      Lever går däremot utan problem!
      / Åsa

      Svar
      • 20 februari, 2018 kl. 22:00
        Permalänk

        Intressant att din mage tolererar lever där emot. Måste testa det med andra ord för att se om min mage reagerar lika bra som din! 🙂

        Svar
  • 20 februari, 2018 kl. 16:54
    Permalänk

    Hej Åsa,
    jag har också funderingar på detta, men är främst nyfiken på benbuljong. Gjorde mitt livs första benbuljong i förrgår och tänker att buljongen kan vara ett komplement och något som min kropp behöver till den annars ganska så vegetariska smarta maten jag äter. Känner att jag behöver mer ”fett” eller något som smörjer leder och andra organ invändigt (är torr i tarmen enligt vad jag förstår). Buljongen som jag gjorde på kycklingskrov och grönsaker blev väldigt god. Familjen åt av kycklingen, och jag drack benbuljongen efter att jag kokt den länge på svar värme i ugnen. Vad tror du om benbuljong? Det var även Anna Sparres pod om benbuljong och kollagen som väckte min nyfikenhet.

    Svar
  • 20 februari, 2018 kl. 16:57
    Permalänk

    En till kommentar: om man vill utveckla goda recept på lever så ska man snegla på och inspireras av det franska köket – där kan man äta riktigt goda små rätter med kycklinglever. Mums! Jag älskade leverbiff när jag var liten. Kanske dags att återuppväcka dessa preferenser? 🙂

    Tack för intressant inlägg. Jag uppskattar nyfikenhet och viljan att utforska andra perspektiv.

    Svar
    • 20 februari, 2018 kl. 17:00
      Permalänk

      🙂
      Posta gärna ditt favoritrecept på leverbiff när du provat ut det!
      / Åsa

      Svar
  • 20 februari, 2018 kl. 17:57
    Permalänk

    Hej Åsa och alla andra!

    Mycket förvånat läser jag om dina tankar. Bra att du omprövar det hedrar dig!

    Jag har också hört Anna Sparres pod och tänkt att paleokost vore kanske något för mig som har stora problem med svullna värkande fingrar som bara blir sämre, värk i rygg, höft knä.
    Motståndet är allt kött och benbuljong samt alla grönsaker som skall undvikas när jag förmodligen har en autoimun sjukdom ( som jag förstått av Karl Hulten paleoförespråkare ).
    Finns det någon som prövar eller prövat??

    Svar
    • 21 februari, 2018 kl. 09:34
      Permalänk

      Hej Monica,
      du skulle ju kunna börja med att införa benbuljong (som jag själv alltså aldrig testat men hört mycket gott om), och vänta med att eliminera de grönsaker som *eventuellt* ska bort. Ett steg i taget, du vet 🙂
      Och kött behöver man ju faktiskt inte lägga till – de näringsrika inälvorna är oändligt mycket viktigare. I alla fall i steg 1.

      Här är några enkla recept som inte innehåller något kött, utan bara precis ben. Så att du (och jag!) slipper oönskade restprodukter 😉
      http://4health.se/egen-buljong-eller-soppa-som-gor-under-med-problemmagar
      http://www.kostochlivsstil.se/benbuljong/
      https://www.swedishpaleo.se/recept/benbuljong/

      Ben brukar gå att snacka till sig i mataffärer med egen köttdisk, eftersom de styckar själva. Eller om du har tur och har någon i ditt närområde som föder upp gräsbeteskött.

      Lycka till!
      / Åsa

      Svar
  • 20 februari, 2018 kl. 18:05
    Permalänk

    Men leverpastej är ju gott! Med gurka. Jag blir lite taggad att prova göra egen efter att ha läst ditt inlägg. Fett, lever, lök och ”rätt” kryddor borde väl vara det väsentliga att få med… Svenskt kött har ett recept som jag tror blir gott: http://www.svensktkott.se/recept/ugnsbakad-leverpastej/, men är man inte köttätare kanske det avskräcker?

    Svar
    • 21 februari, 2018 kl. 09:38
      Permalänk

      Jag har alltid varit förtjust i just leverpastej, men köpes innehåller i princip undantagslöst socker och andra onödiga tillsatser. I receptet du tipsar om är det mjölet och grädden som avskräcker mig 😉
      Här är ett annat tips, återigen från Anna Sparre:
      http://4health.se/godaste-nyttigaste-leverpastejen

      Den ska jag testa någon söndag framöver 🙂
      / Åsa

      Svar
      • 8 mars, 2018 kl. 17:18
        Permalänk

        Tack för tipset! Och jag instämmer om mjölet och grädden – de hade jag tänkt att hoppa över. Det går kanske att använda kokosgrädde men varför inte bara göra som i Sparres recept och använda äggvitorna?

        Svar
        • 9 mars, 2018 kl. 11:35
          Permalänk

          Bara att prova sig fram 🙂

          Svar
          • 30 juli, 2018 kl. 19:42
            Permalänk

            Jag gjorde en jätteenkel pastej i förmiddags som blev så god, och tänkte därför tipsa. Kycklinglever (440 g), bacon (140 g), lite olivolja, en fjärdedels hackad lök, en vitlöksklyfta, en halv riven muskotnöt och lite peppar.

            Jag lät det sjuda på svag värme med lock i kanske tjugo minuter. Sedan mosade jag levern med en gaffel och väntade någon minut till innan jag hällde över i en bunke för att köra med stavmixer till smet. I förpackningar, svalna av och in i kylen så var det klart! Nästan enklare än att köpa färdig. 🙂

            Svar
  • 20 februari, 2018 kl. 18:10
    Permalänk

    Och apropå benbuljong gjorde jag min egen häromdagen, bara en väldigt liten sats för att prova, och enkelt kryddad med kryddpeppar och oregano. Det blev en kopp buljong efter en faslig massa timmars kokande – men väldigt, väldigt gott! Varmt rekommenderat!

    Svar
  • 21 februari, 2018 kl. 05:12
    Permalänk

    Hej Åsa!
    Roligt att du har inälvsmat som utmaning.
    Vill du ha bra inälvsrecept så leta efter japanska sådana. De är otroligt duktiga på att tillaga inälvor och få bort den typiska lukten och smaken!
    Lycka till!
    Tack för intressanta inlägg!

    Svar
    • 21 februari, 2018 kl. 09:45
      Permalänk

      Oooh! Intressant! Om du har några handfasta tips tar jag gärna emot!
      (hittar ingenting vid en snabb googling, däremot kommer libanesiska och franska recept upp – möjligen lite mer hardcore, så det får blir om någon månad eller så)
      / Åsa

      Svar
  • 21 februari, 2018 kl. 10:18
    Permalänk

    Jag har även fått några tips direkt till min mail som jag vill dela med er 🙂

    Från Inger:
    ”Hej! Testa detta innan du ger upp. En av mina favoriter medan jag bodde kvar i hemlandet. Finns också att köpa färdig t.ex. i finska affären i Hötorgshallen:
    http://www.tasteline.com/recept/finsk-leverlada/

    När jag testar detta kommer jag byta ris mot råris, mjölk mot vatten (kanske lite kokosmjölk) och rakt av ta bort sirapen 🙂

    Från Susanne:
    ”Lever är jättegott bara den tillagas rätt. Desutom finns det ingen godare sås än leversås. Mamma panerar levern och steker den i smör, gör sås av skyn. Jättegott tycker vi alla. Hon steker de panerade leverskivorna i sin skeppshult traktorpanna, så att vi får i oss lite järn också.
    Min mamma köper så gott som allt kött på Citygross hon säger att de har finast kött även om de är lite dyrare.”

    Bra tips, och för den som har ett Citygross i närheten är det ju helt klart värt att kolla in!

    Från Stina:
    ”Gräddstuvad lever med ris och lingonsylt vad faktiskt gott när jag var barn. Minns jag som Inte ätit kött sedan 1980. Alltså utgå från gräddstuvad lever, något risliknande och lingon.”

    Mmmm. Tänker mig kokosmjölksstuvad lever med tinade hela lingon… Kan nog bli jättegott!

    / Åsa

    Svar
  • 21 februari, 2018 kl. 19:57
    Permalänk

    Hej Åsa

    Intressant inlägg, sparres podd är mycket bra men blev dock lite förvånad att läsa om det på din blogg då du förespråkar vegan kost typ vad jag förstått.

    Vad har du för tankar om att de som lever längst i hela världen äter inget kött alls? De har inga kosttillskott heller, inte ens b12. Men jag vet att man får b12 ifrån djur.

    Så länge man tar b12 som kosttillskott så borde man väl kunna få i sig all näring på en vegankost?

    Baljväxter är bra billigt och nyttigt men dock protesterar min mage mot det. Jag blötlägger allt länge. Tips?
    Mvh Daniel

    Svar
    • 22 februari, 2018 kl. 09:03
      Permalänk

      Hej Daniel,
      njae, jag förespråkar *inte* vegankost. Jag har både fisk och ägg i mina recept. Däremot undviker jag komjölksprodukter (utom smör) och kött från två – och fyrbenta djur – om det nu inte gäller lever.

      Vilken folkgrupp är det du tänker på? Det finns ju några stycken som snittar en väldigt hög medelålder, och de har lite olika kosthållning.
      B12 går ju att få från alger – inte för att själva algerna innehåller B12, utan för att de organismer som lever på algerna gör det.
      Jag skulle säga att tillskott av B12, Omega 3 och D-vitamin är nödvändiga för att en vegan ska må så bra som möjligt (O3 och D för alla andra också). Sedan, beroende på hur vi äter, stressar, tränar och andra faktorer, kan andra tillskott också hjälpa – men jag är en förespråkare för att vi ska få i oss så mycket som möjligt genom att äta näringsrik mat, inte näringstillskott.

      Bönor: testa med mungbönor och aduki/adzukibönor! De är mer lättsmälta än ”vanliga” bönor och kräver kortare blötläggning (man kan blötlägga länge ändå).
      Att blötlägga och koka med lite kombu/kelp lär också vara bra. Och att hälla bort blötläggningsvattnet och ta nytt kokvatten, förstås.
      Sedan kan det vara en fråga om tillvänjning – hur länge man ätit bönor, hur mycket man äter osv.

      Även linser är ju fantastiska, väldigt proteinrika och mer lättsmälta än bönor/kikärter.

      Hoppas dessa tips hjälper!
      / Åsa

      Svar
  • 23 februari, 2018 kl. 16:31
    Permalänk

    Hej Åsa, gällande nattskatteväxter.
    Om du kikar på AIP vilket är mycket mer strikt än vanlig Palleo så är alla nattskatteväxter exkluderade, vilket utöver de du nämnde också inkluderar ex chili. Det är framförallt lektiner, saponiner och eller capsaicin som ställer till det för tarmarna. Bra info finns på följande länk:
    https://www.thepaleomom.com/the-whys-behind-autoimmune-protocol/

    Mvh Dan

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *