Man skulle kunna säga att SmartaMaten bygger på 80/20-metoden – dvs 80% rätt och 20% “fel”, eller Tillåtande som jag väljer att kalla det.

Vilket är väldigt skönt när man är bortrest (säg i USA), och behöver/vill anpassa sig efter omgivningen på ett annat sätt än hemma.

Släktträff med “hemmamiddag”

Tavlorna i bakgrunden har min moster målat. Respekt!
Tavlorna i bakgrunden har min moster målat. Respekt!

Häromkvällen var vi hemma hos min gulliga moster (åh, hon är så lik min mamma så att Tuva började gråta – vi saknar dig så mycket, mamma 💕) och min ingifta morbror. Både han och min moster är snart 88 år gamla och still going strong.

Min coola kusin och hennes yngsta dotter (20 år) var också där. Vi blev bjudna på middag – vilket här i USA ofta betyder restaurang eller take-out.

Den här gången blev det take-out från den lokala italienska restaurangen; ett gäng olika lådor med mat som är riktigt god i “traditionell” mening, full av ost, kött/kyckling och salta smaker. Jag lyckades beställa en lax att balansera med, men självklart smakade jag även på vodka-pastan och den ostgratinerade auberginen 😉

Till efterrätt en klassisk amerikansk ostkaka. Gott!

Kvällen var höjdpunkten hittills på vår resa – och då inte för (den goda) matens skull utan för det fantastiska sällskapet.

Bakis?

När man är van vid smart mat blir det väldigt uppenbart hur maten påverkar oss – och då framför allt om man Tillåter sig något annat än det smarta. Vilket jag alltså är helt för, så länge det är undantag och inte vardagsmat.

Dagen efter var både jag och Tuva helt ur form. Sötsugna så att det var löjligt åt det – vet inte när det hände mig senast? – och trötta och griniga.

Rätt intressant, om jag får säga det själv…

Är du så “ren” att du känner skillnad?

Vettiga energibars

På tal om sötsug så vill självklart även Tuva ha något som “smälter in” när det är Snack Time. På den lokala hälsokosten fyndade vi Lärabars till henne – gjorda på dadlar, nötter och olika sorters äkta smak. De påminner mycket om sådant vi brukar göra hemma, så det känns verkligen helt OK att skicka med en per dag till jobbet 🙂

Själv har jag lite problem eftersom den mörkaste chokladen jag hittar är 77%. Men den heter å andra sidan Chocolove xoxox och passar jättebra till min fina förmiddagskaffemugg 😉

Wallraffing in Primary School

För övrigt fortsätter Tuva att komma hem med jaw-dropping historier från sin Primary School.

I måndags och tisdags var hon i Kindergarten, dvs förskola.
Hon wallraffade och spelade in barnen under en lektion. Tanken här är att de ska sitta lugnt och fint och teckna…

I mina öron låter det som att de är ute på rast och tokröjer:

Music-icon Klicka för att höra hur det låter när förskolebarnen sitter “lugnt och fint” och tecknar…

First Grade =  tortyr?

I onsdags var hon i First Grade, dvs 6-års, och det var det värsta hon varit med om.

Hon hade rejäl huvudvärk när hon kom hem, eftersom ljudnivån var helt… ptja. Det går liksom inte att föreställa sig. Hon har nu smitit tillbaka till Kindergarten, som (ironiskt nog) är riktigt lugn och trevlig i jämförelse.

För tydlighets skull: Tuva avgudar ungarna. De är otroligt gulliga, vänliga och älskansvärda. Ingen skugga på dem.

Och de vuxna gör vad de kan, utifrån sin egen kunskapsnivå. Det är ju bara det att kunskapsnivån är så sorgligt låg.

Tyvärr är inte bara barnen utan även lärarna offer för sina blodsockertoppar och -dalar. Och de vet inte ens om det.

Alla som testat att vara utan snabba kolhydrater ett tag vet ju hur mycket bättre man mår.

Men för den som aldrig testat är det normalt att vara mer eller mindre småsur typ hela tiden. Och att “allt” är “någon annans fel”.

Vilket blir rätt tragiskt när en 6-årslärare låter som att hon skäller ut en hel klass – när hon egentligen förklarar för ett enda barn vad som förväntas av barnet i fråga.

Jag vill inte ens lägga upp den ljudfilen, jag blev alldeles gråtfärdig när jag lyssnade på den 🙁

Låt mig säga så här: jag är innerligt tacksam över hur mina barns pedagoger har skött sina jobb, från förskolan och upp. Tack alla fina svenska lärare för det jobb ni gör med våra barn!

Och tack till den svenska – i mina ögon urdåliga – skolmaten: mina barn slipper i alla fall äta pizza, pommes, chicken nuggets och mackor till lunch varje dag!

Dadlar, nötter och riktig smak. Klart godkänd.
Dadlar, nötter och riktig smak. Klart godkänd.
IMG_2287
Förmiddagsfika i kärlekens tecken. Nej, jag äter inte upp hela chokladkakan, den räcker i 4-5 dagar 😉
My big girl on her way work *stolt*
My big girl on her way work *stolt*

4 thoughts on “When in Rome…

  • 15 mars, 2016 kl. 12:24
    Permalänk

    Superkul att höra om hur det (inte) funkar i USA, mera, mera! 🙂

    /Tobias.

    Svar
  • 21 mars, 2016 kl. 12:47
    Permalänk

    Jag måste bara kommentera, känner jag. Jag bodde i USA i sex år och har nu flyttat tillbaka till Sverige igen. Det är skrämmande vad mycket skräp i matväg som finns att köpa, men också hur mycket bra det finns om man hittar rätt ställen. Wholefoods har många bra ” bars” och fina och roliga grönsaker, men naturligtvis mycket som är mindre bra eftersom det är det folk köper.
    Generellt är folk väldigt dåligt informerade om vad som är bra mat och dessutom lagar de inte mat själva. Som Åsa skriver ovan så är det vanligt att folk köper hem mat när man är bjuden på middag. Som svensk lagar man ju själv. Eller så går man ut och äter.
    Det är dessutom skillnad på tv- reklamen har jag märkt. I Sverige är det ju reklam för Ica och Coop och deras varor och inte så mycket snabbmat. I USA är det inga matvarukedjorna som gör reklam utan bara snabbmat och färdigmat. Dessutom ofta på glada barn som får “pizzapockets” efter skolan, eller string cheese eller de hemska färdiga lådorna som Åsa skriver om ovan.
    De har också inställningen att barn inte tycker om annan mat än pizza, hamburgare och pommes. Kakor och godis också såklart. Så därför får barnen den maten och så äter de vuxna senare. Och sen undrar de varför barnen blir “picky eaters”.
    I skolan belönas barnen med godis. När jag gick i skolan, var det absolut sockerförbud i skolorna och jag tror kanske att vi fick en pepparkaka vid jul och en glass vid sommaravslutet. Det var i och för sig på åttiotalet och jag vet inte hur det ser ut nu.
    En annan sak som är slående är att amerikanerna äter och dricker hela tiden! Barnen som sitter i vagn har alltid en påse med kex eller chips och en dricka att plocka med. De vuxna har oftast en mugg med kaffe eller vanilla mochachino with extra cream eller en skinny caramel cappuccino with low fat cream med sig. Eller en läsk. På bussen äter de chips.
    Jag har varit färdig att gå fram och skälla ut föräldrar som ger sina små barn (1-3 år) Gatorade, som är energidryck, full med färgämnen, socker, koffein och annat skräp. Den är till för att am. Fotbollsspelare ska återhämta sig efter matcherna. Behöver verkligen barn som sitter still i en vagn det?
    Så, nu har jag fått rasa av mig lite. Det blev lite långt, men jag har mycket att säga. Jag har flera gånger blivit påhoppad i mataffären med kommentarer om att det var den hälsosammanste kundvagn som de någonsin sett, när jag har massor av grönsaker och frukt.
    Känns skönt att vara i Sverige nu i alla fall. Här är ju stora massan något bättre informerad i alla fall.
    /Karin

    Svar
    • 11 maj, 2016 kl. 20:42
      Permalänk

      Jag håller med. Skönt att vara hemma i Sverige.
      Men tyvärr är den stora massan inte särskilt välinformerad här heller: genomsnittssvensken äter 1 kg socker i veckan, varav 800 g ligger dolt i mat.
      Häpnadsväckande, tycker jag.
      / Åsa

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *