Bilden har jag snott från Klas hemsida. Klicka på den för att gå dit och anmäla er till hans nyhetsbrev!

Igår kväll var jag och en av mina bästa vänner och tittade på Klas Hallbergs nya föreställning.

För dig som inte känner till Klas Hallberg – åh, you’re in for a treat! Han är föreläsare, författare och underhållare – och som han underhåller…

Stora, angelägna frågor framförda med så mycket humor och värme att man knappt märker att man plötsligt ser på sig själv och sin verklighet med helt nya ögon.

Den nya föreställningen är inget undantag, trots att den ännu så länge bara är på teststadiet. Någon gång i vår har den premiär, på Rival i Stockholm, och har du möjlighet så gå!

Jag ska försöka klä den (för mig) mest befriande tanken från igår i ett generellt men förhoppningsvis ändå begripligt exempel:

Säg att du brukar göra något på ett visst sätt. Du har gjort så i åratal och det har funkat hur bra som helst. Men på sista tiden (åren?) har det liksom börjat skava lite. Inte tillräckligt för att kräva en förändring, men… pjta, det börjar bli lite obekvämt.

Då är det så väldigt, väldigt lätt att strunta i det obekväma, och bara fortsätta av gammal vana. “För så har jag alltid gjort, och om det inte är rätt så måste det vara fel, och jag vill inte ha gjort fel.”

Men du. Att något har blivit fel med tiden betyder inte att det var fel från början. Det betyder bara att du har utvecklats. Och kanske är det dags för en förändring för att det ska fortsätta vara rätt?

Snacka om livsbejakande.

/ Åsa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *