Korsbandsoperation på gångI slutet av januari började jag träna ju-jutsu, eftersom jag ville ha en rolig träningsform som gav både styrka och kondition.

Roligt var det, men innan jag fått ha tillräckligt kul så lyckades jag med konststycket att

  1. slita av korsbandet på höger knä och
  2. skada menisken

Och jag kan ju avslöja att det inte hjälper att intala sig saker i stil med ”äsch, det är bara en stukning”. Eller att försöka röra på sig precis som vanligt. Det hjälper inte heller att gå 2 mil om dagen i NY sisådär 2 veckor efter självaste avslitningen.

Nope. Det hjälper inte.

För när man väl ger upp och tar sig iväg till den lokala och extremt kunniga naprapaten (”det är ju bara en stukning, men nu börjar jag felbelasta vänster höft så kan du snälla fixa till mig lite raskt”) så kan det hända att han skickar iväg en till en duktig idrottsläkare.

Som i sin tur skickar iväg en på MR. Vilken ger ovanstående mys-pys-diagnos PLUS att jag tydligen har lyckats dra på mig en ”lindrig skada/överansträngning” på både ligament och i mötet mellan lårben och underben. Jojo.

all-in-all kan man väl säga att det smartaste hade varit att masa sig iväg till läkaren på en gång.

Men! Det hjälper ju inte att ynka över det som varit. Då är det ju mycket smartare är ju att titta framåt 🙂

Imorgon släpper jag loss sagde idrottsläkare på mitt högerknä, för en renovering, om- och tillbyggnad. Avslitet korsband ska ersättas med sena från låret, och menisk-eländet (det är den som gör ont) ska fixas.

Och sedan blir det fullt rehab-fokus.

Min sjukgymnast har förberett mig litegrann. ”Första veckan får du nog vara nöjd om du kan flexa tårna” och ”nja, jag förstår om du inte gillar smärtstillande, men du kommer nog behöva det för att kunna göra övningarna”.

Fine. Här ska flexas tår!

Och eftersom ”Voltaren rekommenderas under de två första veckorna då det förefaller vara gynnsamt för läkningen i knät”, så får det väl bli Voltaren. Trots att jag spydde som en katt förra gången jag tog sådana, för 27 år sedan…

För jag tänker banne mig bli återställd så snabbt som det bara är möjligt.

En god vän berättade att de som sätter upp träningsmål före stora ingrepp à la korsbandsoperationer får bättre resultat än de som låter bli.

Lysande! Här mina mål:

  • Så snart jag får ska jag följa hemträningsprogrammet; rörlighetsövningar 4 gg/dag, styrkeövningar 3 ggr/dag.
    För att komma ihåg ska jag sätta träningslam på mobilen.
  • Jag ska lydigt ta mina Voltaren om det krävs för att jag ska kunna köra rehab-övningarna med sjukgymnasten.
  • Jag ska bli starkare än jag någonsin har varit – här finns ju ett lysande tillfälle att träna core och armar, förutom benen 🙂
  • Om 1 månad ska jag kunna börja promenera igen.
  • Om 6 månader ska jag kunna börja springa igen.
  • Om 9 månader ska jag kunna springa 5 km på 30 min.
  • Jag ska få ned min fettprocent till samma som jag hade hösten 2008, när jag var som mest vältränad.
  • Och jag ska vara så himla snäll mot mig själv! Jag lovar att:
    • Jag ska lyssna på, ta hand om och vila min kropp mellan träningsvarven
    • Jag ska fylla på med bästa möjliga näring (hej gröna drinkar och SmartaMaten)
    • Jag ska njuta ohämmat av lördagarna, då jag ska provlaga kommande medlemsbonusar. Och äta mörk choklad.
    • Jag ska njuta ohämmat av 1-2 koppar kaffe under förmiddagen, så att jag kan..
    • … sova ordentligt varje natt (åh, vågar jag lova mig själv 7,5 timmar…? måste fundera på den…)
    • Jag ska vara ute minst en timme varje dag – om det inte regnar, för då slipper jag så länge jag inte får promenera
    • Min kropp ska få slippa alla former av tillsatt socker och – till vardags – alla andra former av snabba kolhydrater
    • Min kropp ska få slippa hantera alkohol, i alla fall fram tills jag får börja springa igen

Så. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Ibland behöver man gå omvägar för att komma framåt. Men om man vet vart man ska, då kan det till och med bli bättre än vad man tänkt sig 🙂

För ovanstående mål hade jag inte i januari, och chansen att jag skulle nå dem utan att ha skrivit ned dem är faktiskt så liten att den inte ens existerar.

Hej hopp, snart blir det Descutan-dusch och imorgon är det kryckor som gäller!

8 thoughts on “Det blir inte alltid som man tänkt sig

  • 23 maj, 2016 kl. 22:25
    Permalänk

    Med den där planen kommer läkningen att ha maximal hjälp. Riktigt bra förutsättning.

    Hoppas du får med dig all sköna energin in i comebacken…

    Kom ihåg att skratt höjer immunförsvaret, så att det är mätbart högre en stund efter varje gång man får sig ett gott skratt… Låt det sjunka in. Varje skratt räknas.

    Så ju sämre humor du har…. ju bättre liksom. Så vad som än får dig glad, gör det 💚
    Kram

    Svar
    • 24 maj, 2016 kl. 17:55
      Permalänk

      Tack för ännu ett bra tips, förutom alla inspirerande pilateslänkar (yay, coreövningar!)
      Kram

      Svar
  • 24 maj, 2016 kl. 08:18
    Permalänk

    Krya på dig Åsa! Du tar det hela med fattning!
    Kanske kommer något gott ut av allt detta 🙂
    Kram!

    Svar
  • 25 maj, 2016 kl. 12:37
    Permalänk

    Tråkigt att du skadat dig! Men med den rena livsstil du har, både när det gäller mat, träning och sömn, så är du nog tillbaka på banan igen snabbare än man kan tro! 🙂

    Svar
    • 25 maj, 2016 kl. 13:57
      Permalänk

      Tack 🙂
      Jag är redan igång med rörlighets- och styrketräningen (ehum, tack vare smärtstillande, men det är tydligen det som funkar bäst).
      Längtar tills jag får byta ut antibiotikan mot en dunderkur mjölksyrebakterier!
      / Åsa

      Svar
  • 26 maj, 2016 kl. 16:28
    Permalänk

    Krya på dig, Åsa. 😊😊😊😊😊😊😊😊

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *