Jag fick ett så fint mail i förra veckan, från en av SmartaMatens medlemmar.

Inser först nu att det passar alldeles utmärkt ihop med gårdagens inlägg om barnfetma, eftersom allt faktiskt handlar om våra vanor, och hur vi förmedlar dem till våra barn.

Så här skriver Frida:

Vill passa på att nämna att jag har två barn (6 & 3 år).

Jag har nu lagat ett antal SmartaMaten-middagar och serverat dem även till barnen. Till min stora glädje har barnen ätit åtminstone delar av maten och jag har bara enkelt kunnat komplettera deras mat med t.ex. råa grönsaker, potatis eller rester från tidigare middagar.

Jag har även någon gång modifierat maten, t.ex. så tog jag några slevar av en afrikansk gryta och mixade ihop den med en enkel tomatsoppa (som jag kokade ihop när jag lagade middagen) och resultatet blev en mustig soppa som de åt med god aptit.

Vill nämna detta för det känns så himla bra att kunna lära sina barn att äta bra och det med glädje (vi använder absolut inget tvång) det känns som att vi ger dem en bra start i livet när det gäller mat och barnen bevisar hela tiden för mig att barn inte är födda till att bara tycka om pannkakor och falukorv, utan att det är vi vuxna som begränsar dem till det.

Det är jag som fetmarkerat i sista meningen. För det är – enligt mig – precis detta det handlar om. Att vi måste ge våra äskade barn alternativ till pannkakor, falukorv, makaroner, köttbullar, pulvermos och fiskpinnar. Låta dem pröva sina smaklökar på andra smaker än sött, tillrättalagt, industriellt processat…

För då kommer de – även om de under tonåren säkerligen går igenom perioder av tvättäkta skräpmat – ha något att falla tillbaka på när kroppen börjar protestera. De kommer veta att det finns riktig mat, inte bara matliknande produkter.

Det måste väl vara den största tjänst vi kan göra våra barn..?

I motsats till att ge efter för deras nuvarande vanor och fortsätta med det där eländet som kallas ”normalt”? Som faktiskt gör dem sjuka?
Vilken förälder vill egentligen sätta sin egen bekvämlighet före barnens hälsa?

Tuva och jag på ridtur en kall aprildag. Tjock jacka och säkerhetsväst. Alldeles lagom smalt barn.

Oj, nu låter jag nästa ilsken… Hmm. Men barnen är faktiskt försvarslösa här, och helt utlämnade till oss vuxna. Det är vår förbannade plikt och skyldighet att ta det ansvar som de är för små och oerfarna för att göra. Sådeså!

Nä. Nu ska jag gå och laga en quinoasallad till mig och kidsen, och sedan blir det en lång och skön ridtur med äldsta dottern!

Skulle hon trilla av bakar hon en ”trilltårta” raw food style – nötter, bär och torkad frukt. För det är det hon föredrar.

Ha en underbar helg, och dela gärna dina funderingar här nedanför!

/ Åsa

 

Taggar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *