Jag är inte mycket för nyårslöften. Tycker att de är lite grann som måndagsstarter – du vet, ”på måndag ska jag börja/sluta…”.

Min erfarenhet är att det inte funkar. Vill man börja (eller sluta) med något så gör man det så snart som möjligt. Allra helst på en gång.

Så var det med mitt godislöfte förra året. Det kom till när jag stod och borstade tänderna på annandagens kväll. Jag mådde skit efter ett utdraget frossande i skräp och kände plötsligt att ”nu får det vara nog”. Och så slutade jag med allt som hade raffinerat socker, vetemjöl, grädde etc i sig. Kakor, glass, godis, bakverk, bröd med vitt mjöl  i – the whole shabang.

Detta godislöfte var en av de största utmaningar jag gett mig själv, och det i särklass snällaste jag någonsin gjort.

Jag är så TACKSAM över att jag numera vet hur socker, vetemjöl och grädde får mig att må (trött, tjurig, grälsjuk, sugen/omättlig, svullen, uppblåst osv). Jag hade verkligen ingen aning om detta före mitt godislöfte.

Och lika tacksam är jag över att alla goda efterrätter jag provat (de godaste jag någonsin smakat, faktiskt!) – man kan göra oändligt mycket med färsk och torkad frukt som sötning, och nötter som mjöl!

Nu när godislöftet är slut så fortsätter jag på den inslagna vägen. Visst får jag äta socker/mjöl/grädde etc, men varför skulle jag vilja det?

En generös och vacker kopp rött te – här min favoritsmak Mandarin & Ingefära – räcker alldeles utmärkt för att göra mina kvällar till en njutning. Egentligen.

Efter en så stor förändring har jag haft svårt att hitta en värdig uppföljare. Men häromveckan kom jag på det.

Jag har nämligen ett ganska djupt rotat beteende som inte är så smart. Framemot 21-tiden, när jag sitter ned med min kopp te, då brukar jag känna efter riktigt ordentligt: Är jag kanske lite hungrig? I behov av tröst? Värd en belöning? Vilken känsla som helst duger, bara den ger mig en ursäkt att äta.

Eftersom jag alltid äter en bra middag så handlar det aldrig om hunger, bara om vanan att stoppa något i munnen.

Inte så smart, som sagt. Bortsett ifrån att jag sover mycket sämre när jag äter sent på kvällen så får inte kroppen den vila som behövs för att flytta fokus från förbränning till reparation. Minst tre timmar från ”färdigätet” till sängdags behöver vi.

Och mitt långsiktigaste mål är att jag ska leva – och vara frisk, pigg, lycklig och bidra till andra – till långt efter 100. Då är det viktigt med reparation.

Så årets stora (privata) utmaning för mig är att inte äta efter kl 20, vilket till vardags betyder ”inte äta efter middagen” vid 18-tiden.

Undantag 1: fredagar och lördagar, då har den mörka chokladen ända till kl 21 på sig för att hitta in i munnen. Och mitt glas rödvin får ta den tid det tar.

Undantag 2: när jag är bortbjuden, har gäster eller äter ute. Det är inte de tillfällena som skapar mina vanor eller ovanor.

Jag började med detta så snart jag kom på det (några dagar in på 2013) och efter en trög inledande vecka där ursäkterna staplade sig på varandra frampå kvällskvisten börjar jag nu få kläm på detta och kvällsuget har börjat minska.

Och jag veeet att man ska undvika ”inte” i sina formuleringar, men herregud så luddigt det blir då!

Vilken är din största utmaning (eller om du väljer att kalla det mål, vision, nyårslöfte) i år?

Berätta! Sätt dina tankar på pränt och låt dem inspirera både dig själv och andra!

(En av mina utmaningar på jobbfronten är att få tummen ur och börja spela in videoklipp med matlagningstips – läskigt värre för mig som avskyr att ens höra min röst på band..)

/ Åsa

Taggar:

4 thoughts on “Årets utmaning… Vilken är din?

  • 18 januari, 2013 kl. 15:14
    Permalänk

    Tack för alla braiga utskick!
    Jag skulle tycka det var SUPERTRUPER att få se film på exakt hur man lagar grejer och hur ingredienserna ser ut så jag kan lära mig och bli inspirerad! Är en sopa på matlagning men önskar att jag lätt som en plätt kunde göra super nyttig mat.
    Så please, kämpa på med videoklipp idén!
    /Anita

    Svar
    • 18 januari, 2013 kl. 15:49
      Permalänk

      Tack Anita, det ska jag göra!
      Jag tror att mikrofonen har kommit nu, så jag har snart inga ursäkter kvar 😉
      Trevlig helg!
      / Åsa

      Svar
  • 25 januari, 2013 kl. 08:48
    Permalänk

    Hej!
    Jag har MISSBRUKAT socker i hela mitt liv och nu tuggat mig till Diabetes!
    Vilken otroligt tålmodig kropp som stått ut såå länge.
    Har nu lagt om hela livet, maten, regelbundenheten och lagt av med socker och mjöl (nästan). Stora omställningar – som att lära känna sig själv om igen.
    Fast fantasin tryter, har svårt att variera min frukost. Har du några bra tips?
    Min vision är att må bra och samtidigt gå ner i vikt – ”bara” med matens hjälp. (Medicinerar inte än)
    Hälsar
    Maria

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *